iAiAm's Blog

• 01.30 natten till Torsdagen den 5 Januari så sitter jag i fotöljen & känner en mensvärk komma, och jag trycker till lite på magen vilket gör att smärtan blir värre och jag säger till Macke att nu gör det Ont,det kanske till och med är på g? Går på toa då det trycker på i tarmen.
• 01.37 Säger till Macke att om det nu är på gång, är det nog bäst jag vilar. Lägger mig med ganska kraftig värk.
• Runt 02.00 tar jag två alvedon, hade läst att om värkarna avtar av det så är det bara vanliga förvärkar och inte förlossning på gång.
• 02.45 Macke läser på ”Klocka värkarna” och beskriver hur de ska kännas, och jag blir lite osäker. Vi är oense om när jag tog alvedonen,jag tycker att de borde ha hjälpt vid det här laget,men han tycker att jag tog de precis nyss & borde ha tålamod.
• 02.55 Tar en dusch
• 03.17 Efter två sammandragningar i duschen som gör ont,trots att varmvattnet hjälper Lite,så ger jag upp & går och lägger mig igen.Bestämmer mig efter att ha pratat med Macke att avvakta att ringa mamma, som ska åka ända från Iggesund ner hit & vara med under förlossningen.
• 03.22 Ändrar mig efter ytterligare en stark värk och ringer henne ändå, och frågar hur hon själv vill göra. Hon bestämmer sig för att gå upp och packa de sista och fixa lite kaffe och göra sig resklar.
• 03.39 Smsar brorsan och förvarnar honom då de ska vara hundvakt.
• 04.03 Brorsan ringer och kollar läget, säger att han inte har någon bil då den ska in på verkstaden senare på morgonen, och hans sambo ska iväg & jobba. Jag får lite panik då de lovat att ställa upp. Men vi bestämmer oss ändå för att avvakta och höras igen när det blir mer akut. Börjar klocka värkarna.
• 04.47 Har åtta minuter imellan varje värk,som håller i cirka 45 sekunder.
• 05.31 Har nu haft regelbundna värkar i 4 timmar, som jag här beskrivit som ”Uthärdligt,men Fan inte skönt!” Passade på att häva i mig en tallrik med filmjölk imellan värkarna. Ligger sedan o halvsover så gott det går imellan, och andas sedan djupt i varje värk. Macke sover.
• 08.50 Mamma & min storebror dyker upp. Brorsan tog hunden & önskade mig lycka till. Mamma stannade hos oss.
• 10.16 Uppe och rör på mig,tätare värkar. Äter en tallrik fil igen. Mamma & Macke klockar mig och det är nu cirka fem minuter imellan. När jag går på toa så märker jag att lite av slemproppen har gått.
• Runt 13.00 ringer jag förlossningen för rådgvining, och de tycker jag haft värkar tillräckligt länge & med bara fem minuter imellan så vill de ta en titt.
• 13.15 vi åker in till förlossningen.
• Cirka 13.26, kommer in på förlossningen och får ta ett urinprov. Finns inga lediga undersökningsrum, så får lägga mig i en förlossningssal med CTG-band på magen och mäta bebis hjärtljud plus mina värkar. En barnmorska kollar mig, livmodertappen är helt utplånad men jag är bara öppen 1,5 cm
• Klockan är cirka 15.30 när jag blir hemskickad ,får två citadon där,och två att ta med mig hem. Åker och köper mat på MaX 
• 16.15 Mamma & Macke släpper av mig hemma,medan de åker till Willys och handlar hem mat.
• 16.28 Citat: Skriver detta-snart däckad,soo high haha
• 17.30 cirka. Vaknar av att Macke kommer hem,men är ganska wasted på morfintabletterna så hänger bara halvt som halvt med i vad han säger. Värkarna har nu avtagit lite, och kommer med cirka tio minuters mellanrum. Lyckas tack vare tabletterna somna om ytterligare en timme,eller driftar snarare iväg imellan värkarna,som nu upplevs som ännu starkare. De går fortfarande att andas igenom dock. Mamma har åkt hem till brorsan så länge,för att få äta och vila lite.
• 18.45 Tar ytterligare en dusch.
• 23.52 Tycker att värkarna avtagit ytterligare och känner mig lite otålig och lite besviken
• 00.10 Går på toa och hela slemproppen kommer ut. Vi bestämmer oss för att försöka sova en stund igen och se vad som händer. Hoppas på att vattnet ska gå.
• 02.08 Ringer förlossningen igen,har mycket kraftigare värkar som kommer tätare. De tycker att jag ska komma in igen.
• 02.17 Ringer brorsan och ber honom väcka mamma, pratar med henne i telefonen då hon vill höra hur jag låter. Hon säger att hon ska åka direkt. Efter vi lagt på inser jag att det verkligen Är på gång nu, och jag får en liten panikattack & börjar gråta och hyperventilera lite,Macke är helt underbar och peppar & tröstar så jag lugnar mig snabbt igen, och tar ytterligare en dusch.

Här har jag slutat skriva upp klockslag och händelser, då jag hade för ont och för mycket hände. Mamma dök upp inom en halvtimme ungefär, och hon möter oss nere i porten, där jag får ytterligare en värk. Jag minns att hon säger att nu ser det ut att vara mer på riktigt.

Hon släpper av oss i entrén till förlossningen, och åker sedan och parkerar bilen. Under tiden har jag & Macke hängt av oss kläderna och skrivit in oss. Får komma in i ett undersökningsrum, och jag säger till Macke att det är samma rum som jag låg i,när Minyas hjärtljud var oregelbundna inne i magen. Får en barnmorska som undersöker mig, och jag är nu öppen tillräckligt för att få stanna. Gillar henne inte dock, då hon verkar så himla nervös och osäker. Som tur är gick hon strax efteråt av sitt pass.

Hon skickar in mig i ett annat rum, där jag ska få sätta mig i duschen och sedan klä om till sjukhuskläder. Macke följer med och sitter bredvid mig. I det sjuttiotalsgula badkaret får jag ytterligare tre eller fyra starka värkar, och jag minns att jag tänkte att nu vill jag in på ett rum och få lustgas, jag orkar inte mer utan.

Får direkt komma in på ett rum,som har en regnbåge målad från golvet över hela väggen och upp i taket, där det också är målat planeter & rymdskepp. Macke säger att han gillar det, och att det passar oss.

Jag får lustgas direkt, det tar några gånger innan jag får in snitsen på hur jag ska andas och När för att hjälpa mot värkarna. Jag vågar heller inte riktigt andas så djup först i början, av rädsla för att bli ”hög” och snurrig, Men när jag väl kommit över det så blir den min bästa vän, och den fungerar även utmärkt att skrika rätt ut i.

Jag skriker dock ”inåt,nedåt och mörkt” för att hjälpa kroppen, och det känns riktigt bra.

Jag har ingen koll på tiden här, då jag är ganska mycket inne i min egna bubbla, med både lustgasens effekt och smärtan. Vet att Macke lägger sig och vilar på en sackosäck som står bredvid min säng, då det ändå inte är mycket han kan ”göra” i det här läget. Både han och mamma säger att om det är något så kan jag bara säga till, men jag har så ont at jag inte vill att de ska röra mig.

Mamma servar med vatten när Macke vilar och sedan byts de av.

Mamma och jag tippar på om det kan bli någon bebis innan klockan 05, då hennes gubbe gissat på det. Men ingen av oss tror det.

Vet inte hur länge jag ligger , men tror att klockan är runt 8-9 på morgonen, när jag efter en värk desperat bara skriker (känns det som i dimman ) att : Nu får ni ringa på dem, jag ORKAR INTE mer. Jag måste få epidural, jag orkar inte längre.

Jag vet att jag tänkte att om jag inte får det så går jag hem och skjuter mig själv, för jag var helt slut av smärta då värkarna kom så tätt vid det här laget och jag hade hållt på så länge.  Vet dock inte om jag sa det högt.

Narkosläkaren , en tjej som inte verkar mycket äldre än mig & Macke och som jag tänker att : Gud vad söt hon är! , är tydligen i närheten och kommer in ganska direkt. För mig är det som att hon är där precis efter jag bett mamma ringa på dem, men det tog nog längre tid än så.

Hon presenterar sig, ber mig att vända min rygg emot henne. Säger sedan att; Nu kommer bli lite kallt,då hon penslar på descinfektionsmedlet på ryggen. Något som jag bara upplever som skönt. Sprutan var inte så farlig som jag trodde,även om det inte var direkt roligt.

Hon sprutar in en dos smärstillande direkt, och det känns ganska snart. Sedan sätter hon även in dropp så att det ska doseras jämnt framöver.

Ganska snart klarnar rummet då smärtan avtar och jag kan lägga ifrån mig ”lustigkurren”. För mig känns det som att att vakna från att ha halvdrömt i ett par timmar,och jag SER Mamma och Macke för förstas gången på länge. Kan sätta mig upp och äta lite, prata med dem och gå på toa. Jag säger även att jag vill ta en promenad, då jag legat så länge. Så mamma följer med mig en runda i korridoren. Ser att det är en tjej till inne på avdelningen,annars är det väldigt lugnt och tyst.

Vi försöker sova en stund allihop, efter att barnmorskan har kollat mig. Men jag kan inte riktigt slappna av, då barnmorskan sagt att jag ska ringa på henne efter jag ätit så hon kan ta hål på hinnorna för att vattnet skall gå. Jag lider nämligen lite av nån slags prestationsångest & vill alltid lyda och inte låta folk vänta,så jag tänker att jag kan inte somna nu,då sitter hon där och undrar varför jag inte ringer på henne. ( Haha, i själva verket satt hon säkert och tyckte det var skönt att hinna med en kopp kaffe i lugn och ro.)

Efter att hon tagit hål på hinnorna och vattnet hade gått, så satte hon på en elektrod på Minyas huvud för att lättare kunna mäta hur hon mådde.
Det var en märklig känsla när elektroden slog imot benet, vartefter Minya roterade nedåt.

Mina värkar avtog på grund av epiduralen,vilket vid det här laget inte gjorde Mig någonting faktiskt, men samtidigt ville jag ju att det skulle hända något också. De satte mig på värkstimulerande dropp (oxytocin) och avvaktade.

Efter ett tag kom de in och höjde droppet,då det inte riktigt ville ta fart. Värkarna började toppa över vad maskinen kunde avläsa, men kom inte tillräckligt ofta.

De höjde ytterligare en gång och jag kände ganska snabbt att det nu tryckte på ordentligt. Jag ringer på klockan.

Undersköterskan  sa att det nog skulle ta ett tag ,då jag var förstföderska. Men jag kände att bebis var väl på väg. Jag sa till henne att jag inte kunde hålla emot längre,och jag vill minnas att hon går ut och hämtar barnmorskan.

Jag låg med ansiktet vänt mot fönstret,med ryggen mot dörren. Och mamma satt där, Macke låg återigen och vilade på saccosäcken.  Jag vet att de började prata sinsimellan & mitt i en värk så hör jag hur mamma undrar vart barnmorskan tog vägen ochsäger: Men gick de bara? Kommer de inte tillbaka?  

Jag börjar få panik och tänker att ; Men bebisen KOMMER ju nu, vem ska ta emot den?  Macke går och letar efter barnmorskan någon gång under den här tiden. Jag säger till mamma att ; Nu kommer bebisen. Och mamma säger till Macke att nu behöver hon dig! Då vet jag att han åter sitter i saccosäcken i allafall, men han sätter sig direkt på en stol bredvid min säng och tar min hand.

Minns inte riktigt i vilken ordning allt är nu, men vet att barnmorskan kommer in någongång och säger att; Ja men du är helt öppen nu,så du behöver inte hålla emot längre. Då har jag redan krystat ett par gånger, då jag inte kunde annat.Och jag tänker, eller säger högt att: Jag Kan inte hålla emot heller,ens om jag velat!

Det svider ordetnligt, och det är ett jäkla tryck nedåt. Och innan bebis så skulle något annat ut,om man säger så. Vilket jag minns att jag tänkte att : Ojdå… Men jag kan helt ärligt säga att jag Bokstavligen Sket i det just då. Haha.

Jag ligger fortfarande på sidan,med ryggen emot dörren och de frågar mig om jag vill lägga mig på rygg, eller någon annan ställning men jag bara skakar på huvudet. Blotta Tanken på smärtan av att behöva röra på mig känns överväldigande.

Sen vet jag att när bebis huvud ska ut att jag pendlar imellan att tänka att ”det här Går inte,det är omänskligt” och ” Nu JÄVLAR ska hon ut”. Barnmorskan säger att jag ska försöka hålla emot, då jag håller på att spricka men det finns inte en suck att jag kan det vid det här laget, så jag tänker bara att det blir som det blir. Och tar i allt jag kan vid varje värk, försöker tänka att ”bara huvudet kommer ut så är det klart sen”.

Macke är helt underbar, pussar mig i pannan, peppar och säger att jag är superduktig och att han är stolt över mig. Säger: Krama min hand så hårt du bara kan!

Han har under hela förlossningen varit så underbar,servat,peppat och kallat mig ”champ” vilket gjort mig glad~

Helt plötsligt så lossnar det, ut kommer bebis och all värk är som bortblåst.

De torkar av henne lite snabbt och vänder upp henne och jag utbrister: Det ÄR en tjej! Och börjar sedan gråta av lycka. Sedan lägger de henne på mitt bröst, men så långt ner att jag inte ser hennes ansikte och jag upprepar detta flera gånger: Jag ser henne inte! Macke är på sköterskan lite om att Minya håller på att kvävas av slem, eftersom hon ligger med näsan neråt.

Sedan tar de henne igen för att väga,mäta och torka henne ordentligt. De frågar om Macke vill klippa navelsträngen.vilket han tackar nej till. Och jag säger att mormor kanske vill, så mamma gör det.

Sedan får de ta hand om henne, medans jag ska plågas ytterligare. De måste få ut moderkakan.

Först tömmer de min urinblåsa med kateter, och sedan trycker de på min mage och försöker ett tag att få moderkakan. Min kropp är mer än mättad av smärta vid det här laget och det känns outhärdligt trots lustgasen. Jag hinner tänka att ”får de inte ut den Nu så får de söva mig och göra kejsarsnitt på den”, men precis då kommer den.

Jag känner bara Äntligen är det över, och jag har en extrem smärtfrossa.

men…

Sen skulle det stickas med bedövningssprutor i underlivet, vilket bara det gör skitont,och på det skulle det sys. Och på flera ställen hade inte bedövningen tagit ännu, så ytterligare smärta. Barnmorskan bad om ursäkt flera gånger och sa att hon förstod att det gjorde ont, men att det måste göras.

Det var hemskt och jag frågade flera gånger om det var klart snart, jag Orkade inte mer smärta.

Till slut var allt klart, jag fick tvätta av mig och fick på mig lite nya kläder och två lager täcken. 

Vi fick in grattisbrickan med smörgåsar och the, och två finglas med juice. Plus varsin liten pepparkaka. Jag hade dock svårt att äta ,men var väldigt törstog och torr i halsen efter så många timmar med lustgasen.

Mamma åkte efter någon timme eller två,efter att hon ringt runt och meddelat min pappa och min bror den glada nyheten. Hon åkte sedan till min mormor och hälsade på och visade bilder på sin alldeles nykläckta dotterdotter.

Jag & Macke fick komma upp på BB-avdelningen strax efter klockan fem på kvällen. Macke tog våra saker, och en sköterska skjutsade mig i rullstol och jag hade Minya i famnen.

Där uppe fick vi rum nr 11, änglanumret!

Om tiden på BB har jag mer eller mindre beskrivit i inlägget om amning,så jag vill inte återupprepa mig.

Nu är lillan redan 19 dagar gammal och vi älskar henne mer och mer för varje dag som går ~

Våran lilla Minya <3

¤ Den vackraste stunden i livet,var den när Du kom <3