.Saker hon gör~

När jag kommer med nappflaskan tystnar hungergråten & hon sträcker sig efter den, drar ner den till sig med sina småfingerhänder.

Om jag smakar av en gång extra innan, så låter hon mig veta genom ett missnöjt grymtande ; Ge Mig!

Medan hon äter håller hon tvåhandsgrepp om flaskan i helt rätt vinkel och kan nästan hålla själv så stark hon är, när hon är nöjd puttar hon bort den.

I veckan gick vi som ingenting över från 120 till 150 ml, men inatt vaknades det kvart över tre i urhunger & hon mer eller mindre halsade 180 ml på få minuter.

Så nu är vi uppe i det då helt plötsligt. Nästan.  Hon lämnar lite. Mer än 150 och mindre än 180ml vill hon ha. 

När jag igår lämnade köket där hon satt i sin babysitter,för ett snabbt ärende i hallen, fick jag ett glädjetjut när jag kom tillbaka 30 sekunder senare och hela hennes ansikte lyste upp.

Kärlek ~ 

En sen eftermiddag kom hennes pappa hem efter jobbet, och hon säger tydligt: heeeeeeeeej!
En ren händelse och inte en medveten handling,javisst. Men ganska häftigt ändå av en 3 månaders att tajma in den ljudelsen i exakt rätt tid~

 

När hon gör något som försvårar för hennes lilla mamma, som att vrida sig likt en mask på en krok när man byter blöja, och jag försöker med min strängaste snällröst eller min snällaste strängröst att be det lilla busfröet att ligga still, då munpruttas hon ut en hel arsenal av bubblor och smäller av ett snett leénde, och jag kan nästan svära på att hon Vet att hon busas.

Och det där med att hon suger på tummen… Det kan sägas hundragångerhundra gånger om, 
att det är det Sötaste jag sett…

En liten minitumme i hennes lilla mun, och resterande fingrar som ömsomt trummar ömsomt vilar på hennes näsrygg, och de långa ögonfransarna som klipper trött i en sen kvälls mellanmörker…

Min Minya ~

Varför vi valt att Inte vaccinera.

Jag vill börja med att nämna att detta inlägg inte bör bli starten för en lång och invecklad diskussion, vilket en statusuppdatering på Facebook råkade bli igår. Detta bör endast vara för den egna eftertankens skull.

En del är Fakta. En del är våra egna slutsatser, eller teorier som stärkts av flera forskare.

I vilket fall är detta inte en fullständig rapport, utan bara ett försök att öppna ögonen lite på folk som går med skygglappar på,, som låter sig skrämmas av den ständiga hjärntvätt som pågår i samhället.

Fakta: Bill Gates donerar flera miljoner i ”välgörenhet” till vaccinprogram.

Fakta: Bill Gates säger Rakt ut i ett videoklipp som går att hitta på youtube att vi är överbefolkade och att ”vi” (dvs de som styr världen) måste ”depopulate the world” .
Fakta: Han säger rakt ut utan omsvep att det bästa sättet att göra så är att vaccinera.
Det går inte att ta miste på, det finns inte utrymme för tolkningar.
The world today has 6.8 billion people. That’s heading up to about nine billion. Now if we do a really great job on new vaccines, health care, reproductive health services, we could lower that by perhaps 10 or 15 percent!”

Fakta: Läkemedelsverket säger att de slutade med kvicksilver i vaccin 1992-93.

Fakta: I själva verket lades det bara till en komponent i kvicksilvret
, vilket ändrade den kemiska formeln en aning och vips även namnet. Således är det inte längre ”kvicksilver” utan Thiomersal. Den extra komponenten ”försvinner” dock när giftet…förlåt Vaccinet-sprutats in i kroppen på våra spädbarn, och återgår till att vara just Kvicksilver. Med den lilla twisten att det bara blivit Ännu giftigare.

Fakta: Man vaccinerar i Sverige sina barn vid 3 månaders ålder första gången.

Fakta: Fall av plötslig spädbarnsdöd  peakar vid 3 månaders ålder.

Teori: Samband?  

Fakta: Det finns tillförlitliga studier som visar på ökad astma och allergi i samband med det allmänna vaccinationsprogrammet.

Tungmetaller är Sluga och visar sig oftast inte som direkt förgiftning utan stannar kvar i kroppen för Alltid och kan ligga vilande under lång tid för att sedan i vuxen ålder visa sig som cancer, impotens, infertilitet. Detta går inte att bevisa, men många forskare styrker dessa teorier. 

Och vem som helst kan väl gå med på att det inte är nyttigt med gift i kroppen?

Fakta: Kvick….Jag menar Thiomersal används som ”konserveringsmedel” för att förhindra att vaccinet kontamineras.

Teori: Vi Skulle förmodligen kunna använda citronsyra, som är helt ofarligt för kroppen, istället. 

Do as you please people.
Men sluta gå på allt som världen serverar Er som Sanningen. 

 

.Hen~

Varför är folk så rädda för ett ord?

Ett ord kommer inte gå från hem till hem & sudda ut Era könsdelar till et neutrum.

Vi kommer inte alla förvandlas till 80 talets Barbiedockor med ett simpelt ingenting mellan benen.

Hen är ett ord som tillkommit för att underlätta, när man inte vet om en person är han eller hon, eller om denna simpelt Önskar att kallas Hen för att slippa vara kön. (Tex Kvinnlig läkare.) Själv föredrar jag att kallas för mitt namn faktiskt.
 
Det handlar inte om att ta bort kvinna eller man, eller ens att sudda ut de skillnader som Faktiskt finns där. (Vi kan tex inte börja låtsas för jämlikhetens skull att män kan föda barn och kvinnor har större muskelmassa.)

Nej,det handlar om att Inte förstärka de sjuka snedvridna könsrollerna; Tjejer skall ha ljusa fina färger, ömtåliga kläder & lägga pärlplattor
 & Killar ska ha blått, ha kläder som man mer eller mindre kan tvätta av med trädgårdsslangen så tåliga och lekvänliga de är, och de ska klättra i träd och leka med bilar.

Det handlar heller inte om att barn inte ska få veta vad de har mellan benen, det handlar om att det inte ska sätta ackord på resten av deras liv på vad de får, bör och kan göra.

Jag klär min dotter i alla färger, rosa, grönt,blått,brunt,rött,lila,gult. Och jag tänker ge henne så mycket möjligheter & ett sådant brett spektra av livet som jag någonsin kan.  

Hon kommer aldrig någonsin bli reducerad till ett kön; Det kan du inte ha på dig/säga/göra/bli för det är för pojkar.

Själv rakar jag benen och armarna trots att jag kallar mig feminist. För att jag Trivs med att ha det så.
Frågan man dock måste ställa sig själv är Varför man gör det? Hade jag velat ha det så om jag levde för 300 år sedan då det odealet inte fanns? Hade jag då vaknat upp en dag och tänkt att ; Nej fy vad äckligt med hår på benen, det tar jag bort.

Probably not.

Jag har blivit lärd, stöpt i en form att det är så det ska vara och det är så killar vill ha det. 

Jo, till och med så tänker jag. Jag ändrar och fixar min kropp för att pleasa det andra könet. Och det är så Fel.

Och jag hoppas min dotter slipper leva sitt liv med att känna att hon måste behaga andra genom att vara allt hon inte från grunden naturligt är.

Henne tänker jag kalla Minya & inget annat… 
 

Två veckor av extremt ont~

Ischias.

Det gör extremt ont & jag är sjukligt trött på det Nu har jag gått över två veckor med detta (den här gången vill säga)& inget hjälper.

Har ätit alvedon+diclofenac sedan i Torsdags, och det hjälper för stunden, men minsta ansträngning & jag får sjukligt ont igen.

Hade jag vart en häst hade de skjutit mig för längesen om man säger så.

Var på akuten i Onsdags för att kolla upp det, och efter en halvtimmes utläggning om vad det Inte var och Varför det inte var det, så avbröt jag & sa:

Okej, men vad ÄR det då?

Varpå läkaren svarar : Jaaa,vad Är det? Och börjar sedan utesluta samma lista igen. Bland annat ischias. Sedan säger han att vi kan ju testa dock om det är det. (Borde du inte gjort det från början,då det var det första jag nämnde?)

Testet går ut på att jag får lägga mig på britsen igen och lyfta benet på den sidan jag har ont i. Och så frågar han: Gör det ont?

Jag: Eh? JAA?!

Han: Ja, nej men det kan nog vara ischiasnerven som ligger i kläm!

Jo,det var ju lite det JAG sa också kände jag då. Men men, får ringa vårdcentralen på Onsdag, Imorgon har jag inte tid att ha ont, då ska jag umgås med min mamma.

Jag ska även knarka morfin, det är sånt vi gör hon och jag.

(Citodon då, om det ska vara noga.)

Utdrag från Kiropraktorcentrums hemsida;

Trycket, irritationen eller inflammationen av ischiasnerven kan göra att det uppstår värk eller smärta som är typiska för ischias, smärtor som strömmar ut via sätet, på utsidan eller baksidan av låret, i vaden och ibland ända ner i foten. Det gör ont att stödja på benet, man har svårt att gå och nattsömnen kan bli lidande. Utan åtgärder orsakar fortsatt tryck på ischiasnerven muskelsvaghet av lår- och vadmuskulatur, känselbortfall eller stickningar/domningar samt nedsatta reflexer. 

Visste inte underläkaren allt detta? Det var Precis så jag beskrev det. Men han vidhöll att så länge man kan kissa så är det ingen fara på taket. Men jag ska fan i mig ljuga nästa gång & säga att jag inte kissat på en vecka & att jag har hög feber-så kanske man får lite hjälp?

.Hudlös & Ledsen

Bara gråter idag. För allt.

Kan inte sätta fingret på varför.

Kanske är det att jag har feber & mår dåligt.

Kanske är det att jag inte får en större lägenhet ensam, men att vi inte funkar att bo ihop.

Att vi tvingas göra det ändå, i denna lilla lägenhet. Eller binda upp oss vid varandra i något större.

 

Hopplösheten.

 

Kanske är det att någon jag räknade som en vän, inte ens förstår att han sårat mig? Eller att en annan vän skriver elaka kommentarer när jag bara ville hjälpa?

Eller att jag saknar min familj. Min mamma. 

Eller att min moster kämpar för sitt liv uppe på sjukhuset,bara 15 minuter härifrån. 

Eller att sambon ville vara snäll & gick upp till affären för att handla åt mig, men att allt blev fel och jag inte kan med att han ska gå en gång till, trots att han erbjöd sig~

 

 

Kanske är det att inget är som jag förväntat mig; Jag trodde det skulle bli på ett annat vis nu, men det är lika trist och ensamt fortfarande. Och jag sitter fortfarande fast inom samma fyra väggar,dag ut och dag in.

Jag vet inte.

Jag bara gråter. 

.Det där med amning~

Alla antar att man gör det, och alla har sin egen åsikt om det~

Jag hade också det innan, att man ”minsann skulle,för det är ju bäst för barnet”. Fy fan så okänsligt av mig. Eller oinsiktsfullt om inte annat.

Så fort de la Minya på mitt bröst så började hetsen, hon vreds och vändes på, och hon skrek och var arg,blev stressad. Och jag med henne. För det funkade ju inte sådär mirakulöst och myspysigt som man ser på film. Eller som man drömmer om.

Mjölken fanns där, och hennes vilja. Men vi fick helt enkelt inte ihop det.

Och hon skrek nästan hela kvällen och nästan hela natten, då hon var hungrig. Och jag led med henne så hjärtat gick sönder, för jag försökte, hundra gånger om. Men det Gick bara inte~

Macke sov med oss första natten uppe på BB, så vi kunde hjälpas åt att trösta våran dotter.

Natten därpå bestämde vi dock att han skulle sova hemma, dels för att vi bor endast tio minuter bort och dels för att det kostar 200 kronor för pappan att stanna med helpension. Det vill säga; frukost,lunch och middag. Bara det att det inte fanns något vegetariskt alternativ, och vi tyckte att de 80 kronor som jag skulle betala var väl saftigt som det var för de två frallor och två tallrikar filmjölk som jag åt. 

Jag kände dock lite panik över att bli lämnad själv, med en sån hemsk natt bakom oss och säkert ännu en framför mig. Så jag bad Macke säga till sköterskorna att vi ville bli utskrivna. In kom en barnmorska och sa att de skriver inte ut en förrän amningen funkar ordentligt, följt av en hel drös med argument om Varför jag skulle stanna…Ett snabbt ”Men du gör ju som du vill såklart” klämde hon dock in, och lade sedan till; Fast om du verkligen vill hem så måste du bestämma dig Nu, för nu går läkaren och kommer inte tillbaka förrän imorgon eftermiddag,så hur ska du ha det? Stressad och och pressad så gick jag med på att stanna, men började gråta när hon gått ut genom dörren.

Jag kände mig rentav frihetsberövad & tanken på att vara ensam kändes nu ännu värre. Macke försökte övertala dem om att vi kunde få permis över natten & komma tillbaka dagen därpå, men ”de brukade inte göra så”. 
Han hade dåligt samvete att lämna oss, men jag sa att jag inte la det på honom. Vi hade gemensamt beslutat att han skulle sova hemma, och med löfte att stanna så länge som möjligt och komma tillbaka tidigt dagen därpå så gick han till slut~

Nåväl,natten gick bättre än förväntat & Minyan sov på mitt bröst. När sköterskan kom in på morgonen var jag jättestolt över hur lugn natt vi haft,men istället för beröm kom uppmaningarna i samma andetag som hennes godmorgon ; När åt hon senast? Nu får du väcka henne så du kan amma!

Och återigen hade jag en väldigt stressad , frustrerad och otroligt ledsen tjej som ändå inte fick mycket till mat. Och återigen en barnmorska som slet och drog i Minya och i mina bröst. Och jag bet mig i läppen för att inte gråta.

Efter många timmar gav de mig en amningsnapp åtminstone, och då funkade det – Hjälpligt.  Macke kom upp och jag kände mig lite tryggare igen. Och efter läkarkontrollen blev vi så äntligen utskrivna. Med lite mera självförtroende så åkte vi ner till Apoteket innan vi gick ut till skjutsen som väntade, och köpte amningsnappar ~

Väl hemma var de för stora, och all frustration började om. Minya ville inte, och det hjälpte inte att hon kände av hur ledsen och frustrerad jag blev. Jag handpumpade ut lite på en tesked så hon fick i sig litegrann, men sedan bad jag Macke gå och köpa mjölkersättning. 
Jag ville bara se min dotter Mätt.

Och vilken lättnad det var, att få lägga henne i mitt knä, och ha den där mjuka ,lugna stunden oss imellan, med en flaska istället för ett bröst.

Äntligen~

Jag ville dock att hon skulle få i sig min bröstmjölk för immunförsvarets skull, och jag hade begynnande mjölkstockning, så min vän Malin var så snäll att hon ställde sig och steriliserade alla delar av sin bröstpump så jag kunde låna denna~Nu har jag haft den ett par dagar & ger Minya från den imellan de ”stora målen” – dvs med mjölkersättningen.

Idag blev hon hungrig mitt i pumpningen och jag bad Macke att fixa mat åt henne, medan han gjorde det så tänkte jag att; Jag testar! Och la henne vid det bröst som jag nyss pumpat, och till min förvåning & glädje tog hon det utan någon större kamp.

Jag kommer att testa lite då och då, även om jag inser att det inte blir något helammande nu. då hon redan vant sig vid ersättning. Men lite då och då, om det går…

Frågan är bara Varför de inte tar upp detta på BB?

Kommer med Fler alternativ?

Jag inser att det är en ”negativ” trend nu för tiden att många mammor ger upp för snabbt och för enkelt om amningen inte sitter direkt, och en liten extra push kan nog vara bra. men varför denna amningsfascism? Varför stressa på ytterligare?

 

När jag två dagar efter utskrivningen var uppe på återbesök för ytterligare vägning så satte de mig återogen i ett amningsrum och började dra i oss båda, till slut ställde jag mig upp och sa: Det här GÅR inte, jag är stressad, hon är stressad, min sambo står ute och väntar… Jag går nu!

Och tanten blir SUR? Och säger; Ja, de blir sådär omöjliga om man väl börjat med flaska.

Du, sa jag. Hon var ”sådär omöjlig” från sekunden de la henne vid mitt bröst efter hon kommit ut. Hon klämde ut sig något ”jaha” och gick sedan för att värma på maten jag hade med mig. Gråtfärdig mättade jag min dotter med flaskan, och en sten lättade från mitt bröst ju mer hon slappnade av i min famn.

Varför serveras inte Fler alternativ? Alla är vi väl individer, nyfödda som nyblivna mammor?

Ska ”närheten som amning ger” ske på bekostnad av lugnet? Till vilket pris som helst?

 

För mig & Minya funkade i allafall ;  Att pumpa vid sidan av, tutte eller inte-hon får ju ändå i sig Min mjölk. Och framför allt; Lugn och ro, på Våra villkor~

 

.Mitt liv som ko~

Igår (26 Dec 2011) såg jag den första mjölken!

Hur sjukt är inte det? 

Snart ska jag traska iväg i stormduon upp till sjukhuset ,för ett sista (förhoppningsvis) besök hos barnmorskan~

Imorgon är det BF-datum… Det är ungefär lika sjukt som att jag är en mjölk-ko.

Jag vill lite stoppa tiden en liten stund nu, sådär så jag hinner andas. 

Igår sa jag till sambon att jag började få smått panik.

I nio månader har jag förberett mig, och jag har längtat. Och jag har känt mig helt redo.

Med som allra högst endast två veckor kvar (övertid), och inget mer att förbereda. Så står jag handfallen & totalt oförberedd.

Det är nog känslan av att inte Kunna förbereda sig mer nu, som skrämmer lite.

Och även att jag nu börjar titta mig lite försiktigt över axeln, bara för att inse att jag står helt ensam på arenan.

Det är Jag ,och ingen annan, som ska ta hand om en liten bebis…

Det är Jag, och verkligen ingen annan, som ska kavla upp skjortärmarna & krysta ut en melon (eller vad där nu kommer ut för något?)…

Jag vet dock att det bara är tankar, helt normala. Och jag Vet att jag har stöd från sambon~

Jag är bara oförberedd på att vara helt förberedd, och att bara vänta…

Men mina sömnlösa,rastlösa nätter säger mig att jag vill ha bebis här nu, så jag har anledning till all vakenhet~

Och den som väntar på något gott…

.Randomness~

Lillfisen har hicka därinne i magen, och jag har skitont i underlivet~ Mensvärk de luxe.

>.<

Hade tid hos BM idag, men när jag väl ankavankat upp min tunga & smärtande kropp hela vägen upp till sjukhuset så hade MVC stängt pga möte~

En barnmorska som var på väg därifrån (hon jag hade när min ordinarie vabbade för några veckor sedan) släppte  in mig & sa att om jag hade en bokad tid, så skulle de komma och hämta mig ändå. Satt där en kvart & väntade utan att se en enda människa.

Till slut fick jag i allafall tag i någon & jag bad henne kolla om det var Jag som hade tagit fel på tiden, eller om hon bara hade glömt mig.

Tillbaka kom hon och sa att : Du har tagit fel, du har inte tid här 11.30, utan klockan 15.00 idag.

Jag tyckte det lät underligt, då jag har alla mina bokade tider uppsatta på kylskåpet (och där är jag ändå ganska ofta & rotar nu förtiden) och även att jag hade kollat  min tid flera gånger, särskilt eftersom jag måste ordna hundvakt också.

Men jag tänkte att jag måste väl tagit fel ändå, och fick snällt vanka hem ändå. Men på kylskåpslappen stod det mycket riktigt 11.30, min barnmorska hade tydligen bokat om mig utan att ringa eller skicka ut papper om det. Tack för den onödiga promenaden liksom.

Inte kunde jag få tag i någon hundvakt för den nya tiden heller, och jag hade ärligt talat inte klarat av att gå dit & hem ännu en gång, så ont jag har. Så jag är lite irriterad faktiskt.

Hade ju gärna fått reda på om bebis låg fixerad nu,så mycket som det har knökats. Dessutom har jag haft lite panik igårkväll & idag på förmiddagen, haft skitjobbiga tankar om att förlora barnet,eller att hen inte är frisk.

Tror det är det där med hjärtljuden som spökar fortfarande, och att min BM sist hon tog hjärtljuden sa: Låter fortfarande lite ojämnt. (Fast gången innan, då jag hade temporär BM så lät de jättebra.) Sedan fortsatte hon & sa: Oj,bebisen har hicka! Men hon konstaterade aldrig om det var hickan som först hade lurat henne att hjärtat hoppade över, eller inte.

Hon är väldigt gullig min barnmorska, men lite väl virrig och inte alls så informativ som jag önskar. Om jag skaffar fler barn ska jag byta på en gång jag inte känner att det fungerar. Nu har vi ju bara ett bokat besök kvar,så känns rätt onödigt.~

Oh,well… Nu väntar jag bara på att klockan ska bli 22, då jag väntar hem sambon,ska bli skönt att ha honom Hemma nu. För gott. och slippa oroa mig att något knas ska hända medan han är 5h bort.

.Orkar inte mer~

. Efter Flera vändor där jag bråkat med soc om att få rätt till större boende, så skickade jag i förra veckan in en Överklagan till familjenämnden.

” Överklagan gällande nekan till större boende”

2011-12-28 förväntas jag föda mitt första barn. Jag bor för tillfället i en Liten etta som till mestadels består av en långsmal korridor mellan hall och vardagsrum/sovrum.

Jag har vid två (2) tillfällen fått erbjudande om större lägenhet trots gamla bet.anm & saknad av inkomst. har dock båda gångerna fått se dessa lägenheter gå vidare till andra sökande då Försörjningsstöd nekat mig större boende (högre hyra) med orden:
Ni har redan behovet tillgodosett 1 rum och kök. Vi hindrar ej dig att flytta bara det inte blir fördyrande kostnader.

Jag har bjudit hem min handläggare för att personligen kunna visa Varför mitt behov EJ är tillgodosett,något hon har antecknat i sina journaler men varken svarat Ja eller Nej till.

Min anledning att söka större boende nu när jag ska ha barn är följande:

Denna fastighet består Endast av ettor & bebos av ensamstående,yngre människor.Den är EJ anpassad för barnfamiljer.

Det är Väldigt lyhört och jag kommer störa grannar,såväl som De kommer störa mitt barn när det sover.

Jag kommer behöva Bära barnvagnen upp och ned för tre trappor dagligen då det saknas hiss & det finns varken plats i porten eller utanför min dörr att ställa den. Nu står den i köket & tar upp den lilla plats jag har där, vilket gör det omöjligt att få plats med köksbord+stolar.

Barnet saknar en Lugn vrå i hemmet där det kan få vila ostört.

Det finns ingen lämplig yta att lägga ned barnet på för vänd- och krypövningar och att barnet skall kunna använda sin gåstol är helt uteslutet i denna lägenhet.

En vän till mig har i mitt ställe ,då jag varit psykiskt knäckt utav denna situation, försökt få tag i min handläggare. I en (1) vecka ringde min vän konstant från att växeln öppnades till att den stängdes Varje dag,utan att få något annat än en upptaget-ton.
Jag gick då Personligen upp till kontoret & bad receptionen ringa på min handläggare , men inte heller då gick hon att få tag på.
Jag lämnade då in ett brev med frågor till henne och två dagar senare fick jag hemskickat journalanteckningar med kopia på mitt brev och ytterligare ett avslag,men inte En enda besvarad fråga.
Att jag i brevet även nämnt min önskan om att få Byta Handläggare hade hon inte ens noterat,än mindre svarat på.

Måndagen den 14 November (2011) var jag återigen uppe på kontoret för att få utskrivet en kopia av kommunens Normbelopp för ensamstående förälder med barn under ett år (då främst högsta godkända hyra) plus ett Intyg att jag är försörjningsstödtagare- Det enda som behövdes för att jag skulle få skriva kontrakt!
Jag nekades detta,vilket knäckte mig så att jag bröt ihop & avdelningschefen tillkallades. Jag förklarade situationen för denne, men fick inte mer till svar än att jag skulle överklaga.

Lägenheten som jag stod bokad på var 3 rok på 80 kvm & med bostadsbidrag hade den Totala hyresskillnaden endast varit 500 kr mer i månaden än vad jag idag betalar för 1 rok på 30 kvm.
Jag erbjöd mig att betala denna lilla mellanskillnaden Själv, för att jag inte tycker att detta är mycket pengar att bråka om,ens för mig. Men ÄNDÅ nekades jag chansen till större boende,trots att det inte hade inneburit Förhöjda kostnader för Försörjningsstöd.

Inflyttning i nämnda lägenhet hade skett Efter att att barnet fötts & jag skulle då inte längre räknas som Ensamstående sökande hos Försörjningsstöd.

Idag får jag tillbaka svar av min Handläggare, att Hon vidhåller sitt beslut.

1. Jag har vid Tre (3) tillfällen nu begärt att Byta handläggare, men detta har uppenbarligen inte skett.

2. Om jag gör en Överklagan skall väl denna gå till Opartisk person, och inte handläggaren i sig?

3. Om deras Beslut som de vidhåller är som följer ”Vi hindrar dej EJ att flytta, så länge detta inte innebär förhöjda kostnader”, hur kommer det sig att de Ändå gör precis det? Hindrar mig att flytta,trots att de inte innebär en Endaste krona mer för de att betala, då jag erbjudit mig att betala detta själv?

Det är en ren parodi allt detta, och skämtet går ut över mitt barn… See why I´m not laughing?

Jag är Inte ute efter att någon skall tycka synd om mig.

Jag är Fullt medveten om att det är mina egna Val här i livet som satt mig här, gravid och i behov av försörjningsstöd.
jag har alla intentioner att utbilda mig och / eller jobba så fort jag kan sedan och ta tag i mitt liv. 

However, så är detta inte möjligt just Nu. Och då vill jag bara ha vad jag har rätt till. vad mitt BARN har rätt till.

Det är inte rimligt att vi ska bo 2 vuxna personer och en bebis i en liten etta, som består till mesta del av en långsmal korridor.

SKÄMS Sverige, skäms regeringen, Skäms så in åt helvete på Er alla jävla moderater! 

Alla bör och skall ta ansvar för sitt eget liv, ordna sin ekonomi och arbeta för sitt. MEN- Alla bör även få hjälp och ekonomiskt stöd när man ligger på botten.

Jag har jobbat till och från, och då jobbar Arslet av mig rent ut sagt (16 timmars pass utan lunch och med ”stulna” smygraster, fyra helger i rad och fulla veckor på det, och till och med hoppat in de få lediga dagar jag hade)för att få behålla jobbet och tjäna så mycket pengar jag bara kan., Tyvärr har jag råkat ut för oseriösa arbetsgivare som vägrat mig papper, blåst mig på lön etc etc… Och jag är inte den som jobbar gratis, så då har jag gett dem ett stort jäkla finger och gått därifrån. 

Jag vill Inte bli försörjd av staten på något vis. En gång i tiden var jag yngre och tog lättare på allt. Idag är jag vuxen och vill ha ett jobb, en stadig ekonomi och ett fint hem-som alla andra. Och jag är redo att arbeta för det. Men med fyra veckor kvar till förlossning är detta inte en möjlighet just Nu.

Så- vart finns hjälpen? Vart finns det sociala skyddsnätet,välfärdsstaten?

.En aning dramatik~

Hade tid hos barnmorskan idag klockan nio & jag gick dit lugn som vanligt då man vet hur det går till numera.

Vi kollade blodtryck,blodvärde+socker & det var inga konstigheter.

Sen kände hon efter vart bebis låg, och duktiga bebisen har fattat galoppen & lagt sig tillrätta med huvudet neråt nu, dock är hen inte fixerad ännu.

Sen mätte vi fundusmåttet, och jag fick som vanligt inte höra vad det var. (Hon är virrig den där.)

Och sen var det dags att lyssna på bebisens hjärtljud, vilket alltid är roligt, men jag ”bävar” lite för det ,då jag är så himla kittlig om magen & tycker det är lite jobbigt att hålla sig för skratt.

Denna gången var det dock inte så svårt, jag anade ganska snabbt oråd då hon stod så länge & lyssnade…Till slut sa hon: Jag tycker hjärtljuden är lite oregelbundna. Hör du? Och jag hörde tydligt hur det hoppades över ett slag.
Hon lugnade mig med att det oftast inte är någon fara & förklarade även att bebisar har hål i hjärtat ,men detta stängs igen vid födseln, det kan dock göra att det blir sådär ibland.

I vilket fall blev jag nedskickad direkt till förlossningen och fick ligga en halvtimme med CTG-banden runt magen för att mäta. Och sedan kom läkare in & gjorde UL,där man tydligt kunde se hur hjärtat stannade till en sekund, för att sedan hoppa igång igen.

Det var läskigt att se, och så klart blir man orolig. Men CTG visade på att det det var en jämn hjärtrytm på 150, och det ligger alltså varken för högt eller för lågt, så bebis var inte stressad eller så. Tydligen var detta heller inte helt ovanligt, utan det rättar till sig de närmsta veckorna eller i och med förlossningen.

Jag fick en riktigt finsk,barsk kvinna till UL-läkare, som inte var otrevlig, utan bara väldig rak sådär som finska sisu-kvinnor kan vara. Jag frågade om hon kunde se könet (när vi ändå var där liksom),varpå hon svarade: Nej,jag vet inte det.Sånt tittar jag inte! Det är inte relevant i det här läget…! (Och så skämdes jag lite och kände mig som världens sämsta mamma..)

Bebis protesterade som vanligt mot att nån joxade med instrument mot magen och sparkade vilt ,varpå läkaren sa: Oj,så hon (?!) sparkar… NÅ! Då är man väl inte så himla suuuk om man orkar pråka såtär mykket!

Sen frågade hon mig; Du som är svenne, säger man hon eller han om hjärtat? Jag försöker lära mig att klockan är hon,men att vissa saker kan vara han.

Jag sa att hjärtat nog är ett ”det”…

Jag gillade henne på något sätt. Jag tycker om folk som säger som det är; Pättre att den sparkar mykket, än att den slutar att göra det,för det vore så väldigt sorgligt.

Hon förklarade att det som kan göra att bebisens hjärta hoppar lite då, är om man röker, vilket jag försäkrade att jag slutat med redan långt innan jag blev gravid. Och så frågade jag om det fanns något jag skulle tänka på,eller kunde göra, för att hjälpa bebis.

Hon skakade på huvudet & sa: Det finns bara två saker du kan egentligen göra själv i en graviditet. Sluta röka & låt bli alkohol & droger,resten har du ingen makt över. Vila lagom, motionera lagom & hoppas på det bästa.

Nåväl, lite nedstämd är jag såklart. Och jag bara hoppas att man nu kan lita på att det inte är nån större fara,som de sa.

Idag har jag i allafall gått 32 fulla veckor, och går in i vecka 33.

 

Det är en tröst, att bebis nu är så långt gången att man i allra värsta fall kan bli igångsatt. Även om det såklart inte är önskvärt, då det är en del växande kvar,och lungorna inte är fullt utvecklade ännu~

Just say a prayer ~

« Older entries